Dessa tips har även skickats till våra prenumeranter. Bli en av dem du också. Vi dyker upp i din inkorg ungefär en gång i månaden.
En skräck: Cunning Folk
En liten familj om tre flyttar in i ett renoveringsobjekt. Den förre ägaren tog livet av sig och Tom och Fiona kunde köpa huset billigt på aktion. Deras ekonomi är långt ifrån bra, men de tänker bygga sin drömtillvaro via tålamod och hårt arbete. Huset gränsar såväl till en urgammal skog som till ett par onekligen märkliga och otrevliga grannar.
Cunning Folk av Adam Neville är en folklore-osande historia som långsamt växer. Den kryper och krälar i din hjärna och ger dig plötsligt en käftsmäll inifrån.
Jag ger boken ett litet minus för att Neville gärna förlorar sig i snärjiga beskrivningar, men efter ett tag kommer du förhoppningsvis ha vant dig.
Av Sanna
En sci-fi: We are Legion (We are Bob)
Drygt hundra år efter sin död vaknar Bob upp igen. Hur sjukt är inte det?! Men allt är inte riktigt som det var 2016, när han blev påkörd av en buss och miste livet.
Till exempel den där lilla detaljen att Bob saknar en kropp och att hans medvetande nu är helt digitalt. Han är en replikant. Dessutom ägs han på något konstigt vänster av staten. Och hans ägare, ja de tänker integrera Bobs nya, artificiella jag i ett rymdskepp och skicka iväg honom på jakt efter en ny planet för mänskligheten att bosätta sig på. Vilket uppvaknande!
We are Legion (We are Bob) är den första delen i en serie av, än så länge, fyra böcker. Skrivna av Dennis E. Taylor. Lättsmält och småfnissig sci-fi kryddad med många nördiga referenser.
Av Sven
En sak till: True Blue
True Blue är en kort novell som du läser direkt på webben. Fantastiska illustrationer och magisk typografi av Phoebe Morris och Peter Nowell. Berättelsen är skriven av Eliot Peper och börjar så här:
Kamran Tir gazed into the mirror and confronted the fact that his genes had betrayed him. His thick dark hair was carefully groomed, his olive cheeks clean shaven. For someone who worked late so often, he was in reasonable shape.
The problem was his eyes.
Av Sven
