Det är den sista kvällen för denna augusti. Jag har kommit över “den årliga sommaren lider mot sitt slut”-melankonin. Den klara morgonluften känns bra. Att få tända ljus känns bra. Att få läsa känns också oerhört bra. Som alltid.
Det jag har läst genom åren är stundtals förknippat med platser. Jag ser framför mig hur jag läste just den boken just där. Således ger jag dig vad jag läste och var jag läste det under månaden som var.
How to Live on 24 Hours a Day av Arnold Bennett påbörjades på altanen i Sommarbo. Boken gav mig en idé till en novell, så jag började skriva och glömde att läsa klart. Buketten fick jag av Sven.
Apropå Sven. Vi har lyssnat på boken Tomorrow, and Tomorrow, and Tomorrow av Gabrielle Zevin under våra många bilresor. Här har vi just lämnat mormor och morfar. Sommaren var extra somrig och de Västgötska slätterna lös gula.
Devolution: A Firsthand Account of the Rainier Sasquatch Massacre av Max Brooks under en eftermiddagsvila hemma i sängen. Jag insåg att jag nog inte har läst en enda skönlitterär bok om Big Foot innan. Nu har jag det. Check.
Lyssnade på Eversion av Alastair Reynolds på trappan i Sommarbo. Gräset var torrt och luften var varm.
Ronald Malfis Black Mouth kom precis när jag behövde den. Ibland är det så med vissa böcker. Jag hade det mysigt på balkongen hemma i stan, medan åskan närmade sig.
I odpods bokcirkel påbörjades Hieroglyph: Stories and Visions for a Better Future – en utopisk sci-fi-novellsamling. Jag läste första novellen medan jag inväntade Sven och ett glas champagne på Talldungen. Vi hade gift oss tidigare under dagen!
Vi for vidare på Österlen till Örum 119. På kvällen dracks det kaffe på maten på deras innergård, medan jag lyssnade på Stephen Kings Dreamcather. Från trädet föll äpplen med små dunsar och småfåglar lekte innanför grönskan som klättrade på stenhuset. Jag hade kunnat somna där i vilstolen.
Jag läser Several Short Sentences About Writing av Verlyn Klinkeborg på balkongen. Jag älskar den och får förnyad glöd för mitt skrivande.
Sven har fått brev med en dikt och jag lyssnar på Wanderers av Chuck Wendig. Den är 32 timmar lång, vilket har gjort att jag har skjutit upp den i ett par år. Nu var tiden inne. I höst kommer den andra delen i serien. Ja, och platsen är köksbordet, där livet ofta händer.
